ALBIN MOTOR AB

I december månad 1900 inregistrerades firman L. A. Larssons Gjuteri & Mekaniska Verkstad.

Redan några år tidigare hade man emellertid börjat tillverka en handdriven kolvpump.

Verkmästare Otto Bäck blev från starten Albin Larssons närmaste medarbetare. Otto hade varit verkmästare på Bäckefors, där de första pumparna tillverkats. Till veteranerna inom företaget hörde också sonen Erik Larsson, som sedan blev chef. Efter en utställning i Stockholm 1905 beslutade Erik sig för att tillverka en elektrisk generator, men Albin föreslog istället en bensinmotor till båt. Sonen ritade motorn själv efter några anvisningar ifrån fadern. Slutresultatet blev en 2-takts bensinmotor på 4 hästkrafter.

Brytpunkten för företaget kom 1910 när två bröder, Hugo och Rickard Larsson började bygga småbåtar i Kristinehamn. Man importerade amerikanska 2-tvåtaktsmotorer. Erik Larsson intresserade dem för att köpa motorerna från L. A. Larssons Mekaniska Verkstad istället.

Resultatet blev en 4-takts bensinmotor. På våren 1910 hade företaget ett tiotal motorer färdiga.

Erik Larsson ritade motorerna själv ända fram till 1914, men tvingades sen anställa en ingenjör, C. H. Fallgren, en mycket skicklig konstruktör.

Genom faderns bortgång 1933 stod Erik Larsson ensam i ledningen.

Under 30- och 40-talen utvecklades företaget snabbt, gjuterierna byggdes ut, nya kontor uppfördes, ny maskinverkstad och avdelning för kugghjulstillverkning inrättades.

Arbetsantalet ökade från 82 anställda år 1930 till 500 anställda år 1950.

År 1938 insatte Erik Larsson sina fyra söner som delägare i företaget, samt grundade tillsammans med dem ett kommanditbolag. Bolaget fick 1942 namnet Albin Motor Kommanditbolag L. A. Larsson.

Vid årsskiftet 1949-50 överlät Mats Larsson sin andel i företaget till sina bröder Sven, Håkan och Lars.

Albin Motor fanns kvar i de gamla industrilokalerna i kvarteret Tapiren fram till 1969, då man flyttade till nya lokaler vid Drevsta.

Vid årsskiftet 1970-71 skedde en sammanslagning av Albin Motor och Larssons Trade då bildades Albin Marin AB.

Albin Motor lade ner tillverkningen av inombordsmotorer 1970 och det upprättades ett samarbete med AB Volvo Penta. Albin Motor skötte legotillverkningen av Volvos motorer. Den sista motorn, en O-11, lämnade företaget 1979.

Cabby husvagnar AB

Cabby startade med marknadsundersökningar 1963. Konstruktionsarbetet påbörjades 1964 och den första arbetaren anställdes. Samma år utfördes det första provet på en husvagn i full skala.

Vid årsskiftet 1964-65 startade husvagnsproduktionen på allvar, detta skedde i ett gammalt kafferosteri som rustats upp av kommunen. Redan första året såldes 50 vagnar. Målsättningen 1966 var 200 vagnar.

Kafferosteriet blev snart för trångt. Företaget flyttade i september 1965 till Stållinors tidigare lokaler med själva karosseritillverkningen. Ett halvår senare flyttade man inredningsmonteringen till missionskyrkan på Östra Staketgatan i Kristinehamns centrum.

År 1967 togs första spadtaget för nya fabriken på Bodalsvägen, som invigdes 1968. Samma år levererades den tusende Cabbyvagnen. Samarbetsavtal slöts 1969 med den amerikanska koncernen Boise Cascade och franska finanshuset Rotschild. Cabby avvecklade all direktförsäljning 1970-71 och övergick till återförsäljning. Företaget började marknadsföras i Danmark 1971-72 och lågprislinjen Cabby Nova introduceras. Samma år produceras 2 000 Cabbyvagnar. Cabby hade i genomsnitt 100 anställda år 1973.

Boise Cascade Corp. köptes upp av ett annat storföretag. Samtidigt överlät Cabbys ägare Tore Nilsson sina aktier, varvid Cabby blir helt USA-ägt.

Cabbys grundare köper tillbaka företaget 1976 och det blir återigen helsvenskt.

Företaget slår tillverkningsrekord 1979, då över 3 600 vagnar tillverkas i Kristinehamnsfabriken.

Fabriken byggs ut 1980 och får en produktionsyta på 8 000 kvm.

Den sviktande husvagnsmarknaden drabbar Cabby 1982 och företaget går i konkurs.

Senare samma år kan dock Tore Nilsson köpa tillbaka Kristinehamnsanläggningen. En helt ny modellserie, Cabby TL, presenteras 1984. Året därpå 20-årsjubilerar Cabby. Sedan vid krisen 2008 följde rekonstruktion av företaget och det blev svårt att komma på fötter igen. Den definitiva konkursen kom 2016 och sedan dess tillverkas inga Cabby längre. Själva varumärket och reservdelslagret köptes upp av SoliferPolar. Under åren 2003-2009 tillverkades även husbilar hos Cabby. Annars var tillverkaren känd för att vara tidig med många smarta lösningar och de var mycket välutrustade med flera olika säkerhetslösningar som standard.

Casco

Lokalerna byggdes i slutet av 1940-talet av AB Furuplywood.

AB Casco hade grundats 1928 av Lars Amundsen för att tillverka lim för bland annat plywoodindustrin.

Casco tillverkade sina produkter i Nacka, men hade i början av 1960-talet vuxit ur fabriksområdet och letade efter en lämplig plats för utlokalisering. Företaget beslutade i slutet av 1961 att flytta delar av sin tillverkning till Kristinehamn, där Furuplywood hade beslutat lägga ner sin verksamhet.

Kristinehamnsbördiga landshövdingen Gustav Nilsson invigde impregneringsmaskin nr 1 i februari 1962. Detta innebar starten för Cascos tillverkning på orten. Sedan gick det stadigt framåt för Casco i Kristinehamn, som i mer än ett kvarts sekel varit en av de största arbetsplatserna i kommunen.

Familjeföretaget Casco såldes 1964 till Fosfatbolaget som 1970 bytte namn till Kema Nord och 1978 till Kema Nobel. I samband med att Bofors köper Kema Nobel 1984 ändras namnet till Nobel Industrier.

År 1994 köptes Nobel Industrier av kemikoncernen Akzo, som ändrade namnet till Akzo Nobel.

Organisatoriska förändringar inom koncernen har också påverkat organisationen vid ”Casco” i Kristinehamn. Verksamheten delades upp på två olika affärsområden inom Akzo Nobel; Casco Nobel och Akzo Nobel Decorative Coatings:

• Casco Nobel tillverkade lim, bindemedel och impregnerat papper för industrikunder.
• Akzo Nobel Decorative Coatings tillverkade lim, fogmassor och spackel för hantverkare och konsumenter.

Fabriksanläggningen på Presteruds udde, som i Kristinehamn kallades för Casco, ingick i Akzo Nobel-koncernen.

Idag drivs Akzo Nobel fortfarande i Kristinehamn men i en mindre skala och heter Akzo Nobel Adhesives.

Furuplywood

Plywoodtillverkningen i Sverige började på allvar under 1920-talet. Värmlands första fabrik byggdes i Kristinehamn 1927, av dåvarande Industriaktiebolaget Furuplywood.

Det var professor H. von Eckerman, tidigare direktör för Ljusne Voxna AB, som genom inköp av den tidigare Liefabriken på hamnområdet kunde bereda företaget lämpliga lokaler att börja med.

Plywood hade redan blivit en kurant vara inom möbel- och byggnadsindustrin. Förutom ordinarie plywood tillverkades lamellträ, en träskiva uppbyggd av specialtillverkade smala lister och beklädd med ett fanérlager på vardera sida.

Två gånger har Kristinehamnsfabriken utsatts för eldsvåda, i juli 1934 och i mars 1947. Efter den sista branden iståndsattes fabriken så pass att produktionen kunde fortgå i viss utsträckning, med eller utan tak över huvudet.

Genom överenskommelse med staden förvärvade fabriken tomt på natursköna Presterudsudden, utanför hamninloppet. Två år senare invigde bolaget Europas modernaste anläggning i sitt slag, de största intressenterna i företaget var Lars Amundsen i Stockholm och Kooperativa förbundet. Företagschef blev disponent Idor Raij, utexaminerad vid Tekniska Högskolan i Helsingfors, tidigare anställd i stora finska träförädlingsindustrier.

Den nya fabriken beräknades kunna producera 25 000 kubikmeter per år, vilket innebar den största kapaciteten i Sverige och en av de största i Skandinavien. Denna kvantitet är så ofantlig att man får tänka sig, en varje dag svarvad fanérmatta med en meters bredd och tio mils längd för att få en uppfattning om dagsproduktionen. Tre dagars produktion skulle alltså åstadkomma en fanérmatta med sträckningen Kristinehamn – Stockholm.

Arbetarantalet var 1949 omkring 250 man, men minst det dubbla krävdes för att den nya anläggningen skulle kunna prestera full produktion.

Firman övergick år 1962 till Casco Kemi.

KMW

Den första mekaniska verkstaden startades år 1849 och fick namnet Christinehamns Jernvägs Mekaniska Werkstad. Verkstaden låg på Hundkullen, där Kvaerner Turbin också låg.

Verkstaden bytte namn år 1859 till Christinehamns Mekaniska Verkstad och man började tillverka järnvägsvagnar. År 1863 levererade verkstaden sitt första lokomotiv Vaulunder.

Tillverkning av ångpannor upptogs 1871. Fyra år senare, år 1875, ombildades verkstaden till aktiebolag. Bolagschef blev ingenjör Asplund.

Karlstads Mekaniska Verkstad köpte 1897 Kristinehamnsföretaget som då blev filial. År 1902 koncentrerades tillverkningen av vattenturbiner till Kristinehamn. Till Statens kraftverk tillverkade man år 1907 2 stycken turbiner på vardera 12 500 hästkrafter.

År 1937 tillkom även tillverkning av fartygspropellrar på KMW Kristinehamnsverken. Propellrarna var revolutionerande eftersom propellerbladens vinklar kunde justeras. De kallades för KaMeWa-propellrar efter företagsnamnet KaMeWa (Karlstads Mekaniska Werkstads Aktiebolag). Propellrarna användes bland annat i mindre minsvepare och gasturbindrivna torpedbåtar som kunde manövrera propellerbladen hydrauliskt.

År 1980 skildes Kristinehamnsverken från KMW och bildade ett separat bolag inom Nordstjärnan. Bolaget fick namnet KaMeWa AB. Fyra år senare ombildades KaMeWa:s turbindivision till ett separat dotterbolag med namnet Boving KMW Turbin AB.

KaMeWa och dess propellertillverkning införlivades 1986 i den brittiska företagskoncernen Vickers PLC. Samma år övertogs Boving KMW Turbin AB av Norska Kvaerner Brug och fick namnet Kvaerner Turbin AB, sedermera också dotterbolag till Kvaerner Energy.

1999 köpte Rolls-Royce industriföretaget KaMeWa, eftersom produktionen i Kristinehamn var attraktiv och passade Rolls-Royces produktportfölj. Rolls-Royce fortsatte att producera propellrar, vattenjet och andra system för framdrivning av fartyg fram till 2019, då Rolls-Royce införlivades i Kongsberg-koncernen. Idag tillverkas fortsatt framdrivningssystem för sjöfart, dock nästan uteslutande för export.