Gustaf Fröding föddes år 1860 på Alsters herrgård utanför Karlstad i Värmland. 

Gustaf hade sitt ursprung i den värmländska herrgårdsmiljön. Hans farfar Jan Fröding på Alster, var brukspatron och skogsägare och skapade sig en betydande förmögenhet. Under Gustafs uppväxt umgicks familjen med människor som på ett självklart sätt hörde hemma i den tidens ekonomiska och kulturella elit i Värmland.

Att förvalta farfadern Jan Frödings rikedomar visade sig dock svårt för hans avkomlingar, och Alster med tillhörande gårdar fick med tiden säljas. Gustafs far Ferdinand visade sig vara speciellt oduglig. Vid tiden för Gustafs födelse lämnade han familjen och försvann på en utlandsresa under två år. Modern Emilia drabbades av förlossningsdepression hamnade på sjukhus i Danmark. Hon tillfrisknade efter ett år och kunde återvända till Värmland och återförenas med sin familj och Gustaf.

Familjen flyttade runt en del när Gustaf var liten, och man litade i mycket till gästfria släktingar. Man flyttade från Alster när Gustaf var drygt ett år, och bodde först på Byn, en av farfar Jan Frödings besittningar i närheten av Alster. Man gästade ofta farmodern Gustava Branzell på herrgården Gunnerud i Alsters socken. Från dessa ställen, och från Frödings upplevelse när han blev äldre av Brunskog utanför Arvika, där systern Matilda då bodde, kommer det mesta av de värmländska bilder som tagit sig diktform av Gustaf Fröding. I diktens form har dessa tidiga minnen en övervägande positiv ton. Systern Cecilia beskriver den unge Gustaf som både fumlig och osjälvständig men glad åt upptåg och fantasilekar. 

En något mer fast punkt i tillvaron fick Gustaf och hans syskon när familjen flyttade till Kristinehamn 1867 när Gustaf var sju år. Till en början hyrde fadern egendomen på Nya Kyrkogatan 5, och 1872 köpte Ferdinand Fröding gården. Här bodde familjen under den tid Gustaf gick i skolan, först i Kristinehamns femklassiga läroverk och även när Gustaf gick i det högre allmänna läroverket i Karlstad och tog studenten där. Då kom Gustaf hem till familjen i Kristinehamn på ledigheter och lov. Hans betyg var till en början ganska medelmåttiga och de sjönk också efter hand. När han tog studenten i juni 1880 blev han nummer 11 av 23 elever i sin klass. Trots detta ansågs han både begåvad och beläst, i synnerhet i historia. Gymnastik var ett ämne han inte behärskade alls och han ansågs ovanligt opraktisk.  

Efter sin studentexamen i Karlstad flyttar Gustaf som 20-åring till Uppsala hösten 1880 för att läsa på universitetet. Här tar Gustafs liv en både dramatisk och efterhand tragisk vändning. Han anlände till Uppsala, klarade latinskrivningen samma termin och tenterade på våren i statskunskap med godkänt resultat. Någon mer tentamen klarade han aldrig. Efter sommaren 1881 kom han tillbaka till Uppsala med ett fadersarv på 17 000 kronor i ett skrin efter att fadern Ferdinand gått bort, i dagens pengavärde värt runt en miljon. Skrinet ställde han fram och ur det lät han frikostigt sina studiekamrater förse sig, och själv åkte han på resor och bodde på hotell. Han festade och slängde mycket pengar på flickor och sprit. Han gick till prostituerade och lyckades sedan heller aldrig skapa en djupare relation med en kvinna under hela sitt liv (han förblev ogift genom sitt liv). Under två intensiva år förslösade han hela sitt arv, och 1883 fick han återvända hem till Värmland som en misslyckad student. Den akademiska karriären fick läggas åt sidan. I stället börjar diktarplanerna sakta ta form.

Under studentåren skaffade Gustaf periodvis återkommande vanor och behov av utsvävningar, alkoholiska och sexuella, vilket sedan följde honom genom livet så länge krafterna medgav. Det blev vid sidan av sinnessjukdomen ett problem för Fröding och hans närmaste och det speglar sig i åtskilliga av hans dikter. Till bilden hörde också allt tätare anfall av ångest och oro, och enligt systern Cecilia var det regelbundet från sådana svårmodsattacker som Fröding tog sin tillflykt in i veckolånga rus med hjälp av alkohol.

Så länge Gustaf bodde kvar i Uppsala hade han ett stort umgängesliv och följde ganska ivrigt med vad som hände i staden. Han tillägnade sig den unga radikalismens kritiska syn på religion och överhetssamhälle och tog inom litteraturen tveklöst parti för Strindberg. Under studentåren lade Fröding också grunden till sin stora beläsenhet, och han hörde under hela sitt liv till de läsande poeterna.

Fröding hade länge skrivit vers, enligt systern Cecilia redan från 1875, men utan större framgångar. I och med studiemisslyckandet började han syssla med diktning på ett mer seriöst sätt. Den första skaparperioden i hans liv inföll kring årsskiftet 1883–1884, när han hade slösat bort sitt arv och fick ge upp sina studier i Uppsala.

Sjukdom och diktning blir sedan två grundläggande delar i Gustafs liv. Båda uppträdde i perioder och växelvis i ett mönster. Detta upprepas sedan gång på gång under Frödings liv. Från och med hösten 1885 sände Gustaf in tillfällighetsdikter och artiklar till Karlstads-tidningen och 1887 fick han fast anställning där. Närmare en tillordnad tillvaro än under dessa år kom han aldrig. Fröding skrev utöver dikter mångahanda inlägg i dagens frågor, recensioner och kåserier, i regel under signaturen Hans Sax. 

Debutdiktsamlingen Guitarr och dragharmonika, kom ut 1891 och blev en framgång. Han skrev även dikter och berättelser på värmländska, vilket så småningom resulterade i samlingarna Räggler å paschaser.

Gustaf gav 1896 ut samlingen Stänk och flikar, där en dikt, En morgondröm, ledde till åtal eftersom den innehöll en sexuell skildring. Han blev dock friad men hela processen med åtalet tog hårt på honom, han sjönk ner i en djup depression och fick tvångsintas på mentalsjukhus på Uppsala hospital. Där blev han kvar mellan 1898 och 1905 och blev omyndigförklarad. Under Uppsalatiden skrev han hospitaldikterna, eller Mattoidens sånger som de också kallas efter italienskans mattoide = narr, dåre. Då ansågs de dikterna som sjukliga men idag så ser man att han experimenterade mycket. Gustaf läste mycket religion och filosofi och det präglade hans dikter. Det handlade ofta om vad som var rätt och fel, vad som var ont och vad som var gott.

Efter att ha fått lämna Uppsala hospital 1905 mådde Gustaf till en början ganska bra, men redan på hösten samma år måste han söka vård igen. Sommaren 1906 kom han till Svenonius sjukhem i Stockholm. Här togs han om hand av sjuksköterskan Signe Trotzig, som också hon var värmlänning och faktiskt kom från Kristinehamn. Signe följde honom ända till slutet i Villa Gröndal på Djurgården i Stockholm. De sista åren blev ljusare och lugnare än det mesta i Frödings liv. På sin femtioårsdag i augusti 1910 hyllades han stort i pressen. Bara några månader senare förvärrades hans diabetes, och under vintern fick han också lunginflammation. Den 8 februari 1911 avled han. Fyra dagar senare förrättades jordfästningen.

Under sitt liv skrev Fröding mer än 400 dikter och han spenderade sammanlagt 15 år på olika vårdhem.

Källa: Fritt efter Gunnar Brandell och https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/14556 Riksarkivet, svenskt biografiskt lexikon.